Jag försöker vara en del av en förändring till det bättre – Pernilla, Kågeröd

När jag var 19 år flyttade jag ifrån Kågeröd, jag ville nästan fly för min uppväxt var svår och jag trivdes inte. Sju år senare återvände jag, utbränd och hade just brutit upp med min dåvarande sambo. Kågeröd som jag hade varit så angelägen om att lämna var plötsligt en väldig trygghet. Jag fick en omstart och nu har byn varit det jag behövt – det lilla och det lugna. Det har varit fantastiskt. Från mitt hem kommer man via Knutstorpsskogen till Söderåsen på typ fem minuter, jag brukar promenera själv eller med hunden. Det är väldigt harmoniskt och orört – och vackert!

Jag försöker vara en del av en förändring till det bättre i Kågeröd. Jag är engagerad i Nattvandrarna, vi gör ideellt arbete som går ut på att vi dels promenerar runt i byn på kvällar för att kolla läget och kommunicera med ungdomar, dels har vi verksamhet i idrottshallen på lördagar. I hallen arrangerar vi sportaktiviteter och alla ungdomar är välkomna dit för att gå loss lite och få utlopp för energi. Jag vet ju utifrån egen erfarenhet att här inte finns så mycket att göra som ungdom, och även om det gjort stor skillnad att vi fått hit tågen så är den förstörelse man ser i byn ofta ett resultat av att ungdomar är uttråkade och testar gränser. Nu kan jag bidra till att motverka det. Det känns meningsfullt och även om det tar på krafterna ibland så går jag oftast därifrån med massor av energi, framför allt för att man ser hur uppskattat det är. Ibland har jag fått höja rösten men det har aldrig gått i en negativ riktning. Jag lär känna ungdomarna som kommer dit och tar alla tillfällen i akt att prata med dem och ta del av deras synsätt och tankar. Det är viktigt att det finns en ömsesidig respekt och så blir det när ungdomarna förstår att vi i Nattvandrarna finns där i all välmening och vill att alla ska trivas och ha det bra.

Min största dröm är att i framtiden kunna hjälpa människor och föreläsa om mina erfarenheter kring utbrändhet och psykisk ohälsa. Att kunna få vara en röst utåt med budskapet att man är inte ensam. Ensamhet är något man ofta tampas med i samband med psykisk ohälsa, och inte förrän man talar om det högt förstår man att det finns fler som gått genom samma sak. Idag lever jag efter mottot ”en dag i taget”.