Det är viktigt att vi försöker förbättra samhället – Sven Erik, Perstorp
Jag flyttade till Perstorp när jag var 20 år och började jobba på Perstorp AB. Där var det väldigt dammigt och jag började engagera mig som skyddsombud och i miljöfrågorna.
Jag fick själv problem med min hals och har astma och början på KOL idag. Det beror nog mycket på dammet. Vi har ett högt ohälsotal här i Perstorp och många har fått förtidspension. Det beror nog till viss del på att vi har haft en tung industri och kemisk industri här. Men det är nog bättre idag. Jag har varit politiskt aktiv i många år och har suttit i fullmäktige sen 1985. Jag kom in i riksdagen 1998 som den första från Perstorp. Det var en oerhörd utmaning för mig som var van att stå i fullmäktige inför 35 personer. Det var helt annat att komma upp i riksdagen och ta tag i de nationella frågorna med en budget på 800 miljarder kronor än att, som i Perstorp, prata om tusenlappar. Det första året fick jag bo på mitt arbetsrum och det var inte så trevligt men sen fick jag en lägenhet i Gamla stan som jag hyrde. Jag satt i riksdagen i åtta år. Det var ett trevligt uppdrag men också arbetsamt med 60-70 arbetstimmar i veckan. Jag veckopendlade och när jag kom hem på fredagen hade jag saker att göra här i distriktet.
Jag fick arbeta med många intressanta saker i riksdagen. Jag satt bland annat i miljö- och jordbruksutskottet, vilket var roligt. Som skåning hade jag också hand om rovdjurspolitik och fick delta i vargdebatten. Det var hemska debatter. Jag som ändå är född här tycker inte att man kan skjuta av alla våra rovdjur eller vargar. Vi behöver en vargstam, den har funnits i Skandinavien längre än vi människor och vi behövder den i naturen. Men uppe i Värmland och Dalarna är 95 procent emot vargen. Man kan lägga ner ett stort företag och då säger man inte så mycket. Men det här med vargdebatten engagerar. Många av de som hörs i debatten är jägare och vargen tar ju oftast deras bytesdjur som rådjur och älgkalvar.
Jag skulle vilja att fler engagerar sig politiskt. Det är viktigt att vi försöker förbättra samhället. Idag kanske man engagerar sig mer inom en specifik fråga och brinner och jobbar väldigt mycket för den. Sen efter några år kan man bara lägga av och göra något annat. Mycket skiljer sig från när jag var ung. Om man fick ett jobb då så var man kvar där länge men idag ser ju inte vårt samhälle ut så. Men det finns mycket annat att göra idag, du kan delta i en internetaktion till exempel, kortvariga saker. Vårt samhälle har förändrats och politiken har ju inte förnyats. Vi måste välkomna ungdomarna, öppna upp och se till så att de får makt och inflytande. Jag brukar fundera på om jag och andra gubbar kanske tar för mycket plats.
Jag är aktiv i Röda korset och där är vi politiskt och religiöst obundna. Det är i grund och botten en katastroforganisation där vi hjälper till vid olika katastrofer men vi arbetar också lokalt. Vi har 300 kupor i Sverige och kuporna är en samlingsplats som man började bygga för att ensamma människor skulle träffas. Vi har även försökt bygga upp en väntjänst här i Perstorp men det har varit lite svårt för vi är inte tillräckligt många frivilliga. Väntjänst innebär att om någon är äldre och sjuk och behöver lite hjälp så kan man hjälpa den personen att läsa tidningen, gå och handla eller ta med personen ut. Normalt sett gör kommunen mycket av det här och vi ska inte ta kommunens ansvar men man kan plussa på det och göra lite extra så personen får bättre livskvalitét.
– Vad var din styrka som politiker i riksdagen?
Jag kände att jag hade nytta av mitt fackliga engagemang, att jag hade jobbat ute. Jag har aldrig varit någon högavlönad person och jag vet att många har det rätt så knapert. Om man kommer in i riksdagen och har en hög lön där och har haft det tidigare också vet man inte så mycket om människors verklighet och det är rätt så bra att ha den kunskapen.