Ideellt arbete är roligt och ger så mycket tillbaka – Gert, Strövelstorp

Jag har bott i Strövelstorp i fyrtio år. Jag skulle säga att det är en by där man bor och lever men sen jobbar man någon annanstans: det är en pendlarort. Jag och min fru är pensionärer, vi bor i ett hus med en stor trädgård. Trädgården är lite eftersatt just nu på grund av sjukdom men den är ändå rätt fin.

Jag och min fru och två andra pensionärspar driver kiosken i den lokala idrottsföreningen, GIF. Jag blev inlurad -83, så jag har varit aktiv här sedan nästan fyrtio år tillbaka. Dessutom är jag engagerad i bygdegårdsföreningen och pensionärsföreningen. Jag brukar säga att blir man ideell en gång så blir man en ideell idiot – alltid ideell, haha! Redan -62 började jag engagera mig ideellt och sedan har det ramlat på. Det är roligt och ger så mycket tillbaka, man mår bra av det. Man får positiva ord och tacksamhet från omgivningen och så blir man aldrig bortglömd, folk vänder sig till en när de behöver hjälp. Det värmer när folk kommer fram och vill snacka och man har gemensamma minnen.

Idrottsföreningen har gjort mycket, det är det centrala i byn. Man får vänner genom att vara här, och går man och kollar på någon match finns här alltid någon bekant att snacka med. Och så får man följa barnen också. Man skapar relationer här. Alla är inte så mycket för sporten, min fru till exempel, men då kan man vara här för den relationella biten. Som när ungdomarna ska hjälpa till i kiosken, då får vi vara lite som mentorer.

En av medlemmarna i föreningen kom på att vi borde sälja bullar i kiosken, så vi började köra och köpa bullar varje lördagsmorgon. Nu säljer vi över hundra bullar varje helg! De flesta som kommer och köper är stammisar, så kallade prenumeranter. Det är folk man känner, och känner man dem inte sedan tidigare så lär man känna dem.