Jag är en ölnörd och har ett bryggeri i Röstånga – Daniel, Röstånga
Jag fick jobb här på Fridhems Folkhögskola i Svalöv och min fru jobbade som lärare i Klippan, så vi pendlade dit från Lund. Det var orimliga huspriser där och min fru började titta på hus närmare våra jobb och då hittade hon ett i Röstånga. Jag ville inte flytta till inlandet, men det var ett jättefint hus för en bra peng. Vi planerade att om vi köpte det så kunde vi flytta tillbaka till Lund om 5 år. Men nu har det gått 11 år och vi har inga planer på att flytta till Lund igen. Vi trivs väldigt bra i Röstånga, vilket jag inte trodde. Men för min del var det nästan som att flytta hem. Jag är uppväxt på landet och där finns bymentaliteten, den passar mig fantastiskt bra. Jag trivdes ju nästan från första stund och det har inte ändrats, det har förstärkts. Röstånga är en fantastisk by. Det är en liten by med 850 invånare med nybyggeanda, särskilt inom kulturlivet. Folk som bor där vill förändra, så det händer saker hela tiden. Det har alltid varit rikt på föreningar och det finns aktiviteter. Det är en väldigt fin by och vi har allt som vi behöver, även om det är litet. Jag är tränare för 3 lag i idrottsklubben och sitter i styrelsen. Jag går inte sysslolös.
Jag är en ölnörd och har ett bryggeri i Röstånga. Det är inte själva ölen i sig som är grejen, även om den också får en att må bra såklart, utan mer att utveckla nya sorter och att ha ett bryggeri leder till så många trevliga saker. Man får gå på ölmässor och träffa andra bryggare. Alla vill hjälpa varandra. Den nördigheten som har lett till att man startat ett bryggeri gör att man kommer in i sammanhang som man inte har varit i tidigare med bara trevliga människor.
Jag drömmer inte, jag har aldrig en långsiktig plan för mitt liv. Då finns bara risken att man blir besviken. Man tappar så mycket av vad som händer nu och missar massa saker på vägen. Jag har nog aldrig haft en tanke för längre framåt än ett år. Har man det hyfsat gott och stabilt så har man alla möjligheter i världen att skapa sin egen tillvaro och då måste man vara öppen för ”det här låter roligt, det måste jag göra nu”. Som att starta ett eget bryggeri, att vara aktiv i en förening. Jag lever som jag vill leva nu precis som jag vill. Jag tror att mycket av ohälsan som finns i samhället bygger lite på att man har så stora tankar, istället för att se vilka möjligheter man har. Man strävar alltid efter någonting som i många fall är ouppnåeligt.
Jag känner sällan hopplöshet på ett personligt plan för ofta kan man förändra det. Mår man dåligt kan man med hjälp av vänner, de flesta situationer kan man lösa. Men jag känner ofta hopplöshet när jag ser hur samhället är. Orättvisor, brist på humanism och stängda gränser. Jag känner en uppgivenhet och det går verkligen inte åt rätt håll. Och frågan är vad som kan få det att gå åt rätt håll. Sådant gör mig bedrövad.
Charmen med Röstånga är att det är en by i uppgång. Vi har vänt trenden. Inlandsbyar har haft det tufft om man inte har en direkt närhet till en stad, vi har ingen tågtrafik. Men det finns en nyinflyttning, Sveriges bästa skola, ett bad, en mataffär, café, 20-30 föreningar som jobbar för byns bästa, ett bryggeri. Där finns allt om du behöver. Folk vill flytta till Röstånga. Hus som blir lediga säljs omgående.