Jag började med hantverk redan som litet barn. Vi satt i trappuppgångar och virkade sjalar – Ilona, Teckomatorp

Jag är textillärare och brinner för alla typer av hantverk och skapande. Jag började med hantverk redan som litet barn. Vi satt i trappuppgångar och virkade sjalar. Nu de senaste åren har intresset tagit fart och jag har blivit en virknörd. Virkning är för mig ett sätt att varva ner, min terapi och meditation. Jag vill gärna sprida till andra hur bra det är att skapa. Jag försökte för några år sen att starta ett slöjdcafé i en liten antik- och loppisaffär där vi hade lite slöjd och fika. Men den sommaren blev jag sjuk i bröstcancer och tappade orken, men gjorde bland annat ett event i samarbete med TSK där man kunde komma och virka göra sitt rosa/blå band och samtidigt skänka en slant till cancerforskning. I höstas hade vi ett virkcafé på en liten gård där ägaren hade en mysig trädgårdsbutik. Vi satt där i november när det var kallt i lokalen, men folk hade mössorna på. Det var väldigt mysigt att göra det i gemenskap och sprida kunskap. Det är det jag brinner mest för och det jag tycker är så himla kul.

Ett gott liv innebär harmoni, att man kan njuta, ha en god samvaro med andra, kunna skapa sin egen tillvaro och leva hälsosamt. Jag har alltid varit intresserad av mat och kostens betydelse. Under min uppväxt gjorde mina föräldrar det mesta själva. De använde inga halvfabrikat, utan de gjorde bröd på surdeg, surkålen jäste i stora fat och pastan torkade i uterummet. Då uppskattade jag det inte, men av en slump hamnade jag på en kost- och textilutbildning där mycket handlade om att lära sig allt från grunden. Så idag gör jag en del av det som mina föräldrar gjorde. Jag vill göra det själv och inte förlita mig på andra. Det behöver inte vara så komplicerat. I sommar har jag gjort sylt, kompott och saft av sommarens bär.

Jag sitter i styrelsen i det gamla byalaget som nu heter Teckomatorp tillsammans. Det är en ideell förening som försöker fungera som en paraplyorganisation där vi kan utveckla byn. Vi sammanför de som vill samma saker och försöker skapa en plattform för möten och utveckling. När vi bytte styrelse förra året började vi med att ha ett uppstartsmöte på Folkets hus dit folk kunde komma med idéer och vi fick över 100 olika idéer på vad man kan göra med byn och vad som borde finnas. När det är en ideell förening tar det tid för saker att bli genomförda, men nu finns det bland annat en trädgårdsgrupp. Det är på gång att hända mycket här, men det behövs alltid fler som engagerar sig. Man behöver inte göra så mycket om är fler som hjälps åt, då behöver inte några få göra allt.

Vi flyttade hit från Landskrona när våra barn var små eftersom vi inte ville bo i en större stad. Slumpen avgjorde att vi hamnade här och vi visste inte så mycket om själva byn. I det stora hela har vi trivts jättebra och skapat en tillvaro här. Det är en lugn och trygg uppväxtmiljö för barnen växa upp här i en lite mindre ort. Charmen med Teckomatorp är småskaligheten och att alla hälsar. Man känner inte alla, men man känner igen många. Det är gemytligt och inte så stressande som i en storstadsmiljö. Även om ett storstadsliv kan vara roligt, så är det skönt att landa hemma i en lugn miljö. Ibland vill jag gå på teater eller dansa i stadsparken i Lund och då kan man sakna sådana möjligheter. När vi flyttade hit fanns det ett centrum, distriktssköterska och tandläkare här. Tyvärr finns inte det längre, men man kan hoppas att det kommer tillbaka. Teckomatorp växer ju nu, så det är inte omöjligt att vissa inrättningar kanske kommer tillbaka. Teckomatorp har stor potential att bli den blomstrande byn, som det en gång var, när man ser och hör från dem som har bott här hela livet.