Jag har varit iväg med utlandsstyrkan i Kongo och gjort FN-tjänst. Det kanske inte många hade gett sig in i – Nina, Ljungbyhed

Efter gymnasiet valde jag att göra militärtjänst och delar av militärutbildningen förlades på F5, en flygflottilj som låg i Ljungbyhed. Jag tyckte fantastiskt mycket om området och naturen, så när det var dags att leta eget så kryssade jag för Ljungbyhed på Hemnet och hittade en liten avstyckad gård här. Vi flyttade till Ljungbyhed och det är tack vare min militärtjänstgöring, annars har jag ingen annan anknytning hit från början. Det var naturen som lockade, här är fantastiskt fint speciellt uppe på Söderåsen.

Jag är en naturmänniska och är äventyrlig av mig. Jag åker hellre på en äventyrsresa där jag får uppleva något roligt och annorlunda än att lägga mig på stranden. Jag har gjort klassiker, fjällvandrat och bestigit Kebnekaise. Jag tycker om naturen, det är lugnt och skönt. Skäralid är ett fantastiskt ställe. Det är som balsam för själen att gå en promenad där alldeles själv. Det är ett väldigt unikt naturområde med fantastiska bokskogar. Det är en rullstensås och Kopparhatten är den högsta punkten. En bra dag kan man se nästan hela vägen till Lund, det är en av Skånes högsta punkter så man ser långt. Det är bara ett stenkast från där jag bor. En dag när man vill slappna av ska man åka dit.

Efter gymnasiet hade jag en tanke om att bli polis och på den tiden krävdes det att man hade gjort militärtjänst för att bli polis. Jag trivdes jättebra, så jag ville gärna fortsätta. Jag har varit iväg med utlandsstyrkan i Kongo och gjort FN-tjänst. Det kanske inte många hade gett sig in i. Men jag är väldigt orädd för utmaningar, samtidigt har jag respekt för att saker kan hända. Nyfikenheten och min vilja att vara med och hjälpa till tar över. Jag vill försöka ta vara på stunderna där man kan uppleva någonting. Jag vill hellre tacka ja än tacka nej.

Tiden i utlandsstyrkan lärde mig jättemycket om omvärlden, både den politiska situationen och människors situation, mänskliga rättigheter och vad det finns för elände i världen. Samtidigt lärde jag mig jättemycket om mig själv. Hur jag hanterade det jag såg och det som hände. Jag är väldigt tacksam för den perioden, eftersom det har format lite hur jag hanterar saker idag. Det tar jag med mig i möten med människor. Man är ju sin erfarenhet.

Min arbetsort Klippan är en bruksort och här finns alla samhällsklasser. I jobbet möter jag många människor dagligen, man funderar mycket på livsöde och hur folk har hamnat där de är. Där spelar kommunen en roll i att hjälpa till. I mitt arbete ingår det att hjälpa till genom att hänvisa dem vidare så att de får rätt hjälp. Då känns det bra att man kan hjälpa till. Jag försöker möta alla människor på lika plan, det spelar ingen roll vem det är man möter så försöker jag möta dem på samma förutsättningslösa sätt. Det tror jag man vinner mycket på. Framförallt när det kommer medborgare som är nervösa eller förtvivlade och de tycker det är jobbigt att be om hjälp. Alla är välkomna och alla ska få hjälp.

Jag har två barn med specialbehov. Min dotter är autistisk och min pojke har ganska svår diabetes. Det var mycket tankar när de beskeden kom. Vad ska man göra, räcker man till? Man får tackla det, livet har sina utmaningar. Idag är det inga problem, innan man hade landat i det kände man sig ganska liten. Vi är dock väldigt tacksamma över att vi bor i Sverige där man får så mycket hjälp och stöd. Man överlever och man kan ta tid att vara hemma med barnen och hinna landa i saker och ting. Det är jag tacksam för.