Jag vill ha en fot i samhället och en i kyrkan – Joel, Klippan

Det finns såklart en historia bakom varför jag blev präst. Jag hade en troskris under gymnasiet och upplevde att Gud brottades med mig.

Jag är uppväxt med kristna föräldrar och därför var Gud självklar fram till gymnasiet. Där hamnade jag i fel sällskap och i ett sammanhang där saker började ifrågasättas. Eftersom jag tidigare fått lära mig att Jesus är vägen, sanningen och livet blev det en krock. Men jag tänkte att en sanning håller att prövas, och det fick jag göra. Enda sättet att pröva om Gud är en sanning är att pröva honom i ditt eget liv, det var det jag gjorde och därför är jag här idag.

År 2005 blev jag färdig präst och då som en av Sveriges yngsta, jag var 23 år gammal. Efter att ha arbetat som präst ett par år bytte jag arbete och började köra truck i 4 år för att ta en paus från prästkragen. Men under dessa 4 år kallades jag för lagerprästen. Prästkragen och trucken fungerade jättebra ihop. Jag träffade mycket folk som normalt inte är i kyrkan, det var kul att bemöta dem. Jag vill ha en fot i samhället och en i kyrkan. Det är därför jag trivdes bra med lagret och att steget från trucken till att bli skolpräst var inte svårt, det kändes som att de var lika. Här på skolan får jag möta många utanför kyrkosammanhang samtidigt som jag får vara kyrka på plats.

Man får vara skeptisk till kristen tro, och jag är inte rädd för dem som är skeptiska för jag har själv varit det. Men Ibland måste vi pröva saker innan vi tar det till oss. Jag upplever Jesus som en skraplott, om jag ger dig en skraplott skulle du inte kasta bort den innan du har skrapat den. För det kan vara en vinstlott. Så förkasta inte Gud innan du ärligt har prövat honom, för det kan vara en vinstlott.