Min dotter är imponerad över mina titlar – Fredrik, Torekov

Arbetet som hamnmästare innebär en stor variation beroende på årstiderna. På sommaren kan det vara fullt ös och det blir att rycka ut för att lösa akuta saker. Som mest var det 90 båtar i hamnen på en och samma gång i somras, då dyker det såklart upp många saker som man inte planerat att göra.

Hösten och vintern blir till att rätta till det som skedde under sommaren och göra de saker man egentligen skulle hunnit med. Även fast det är många gäster här på somrarna brukar det vara ganska lugnt här i hamnen och inte så mycket fest och stök. Det är i sådana fall i samband med hamnfesten det blir lite drag. Bland annat brukar det komma hit ett motorbåtsgäng i min ålder som dricker en hel del och spelar hög musik.

Jag har jobbat här i ett och ett halvt år nu. Jag tror att jag fick jobbet för att jag kan kombinera arbetet på kontoret med att vara ute i hamnen och arbeta med att spika bryggor eller gjuta betong. Det roligaste med att vara hamnmästare är att jag ofta får uppskattning för det jag gör. 99 procent av alla uppskattar i alla fall vad jag gör, såklart kan det finnas ett visst motstånd också. Eftersom hamnen i Torekov utgör en så central del utav samhället finns det många som har åsikter om hur arbetet här ska bedrivas och hur den i framtiden ska utvecklas.

Min dotter är imponerad över mina titlar för utöver att vara hamnmästare är jag också deltidsbrandman, vilket är något jag aldrig trodde jag skulle göra. När jag fick förfrågan och idén presenterad för mig blev jag helt såld. Jag fick ett sådant bra bemötande från de andra grabbarna redan från det att jag klev in på brandstationen. Att känna att man verkligen gör nytta är en härlig känsla. Häromdagen åkte vi på ett larm där en person fått hjärtstopp och vi fick påbörja hjärt- och lungräddning eftersom vi kom på plats före ambulansen. Oavsett om det gäller att pumpa vatten ur en översvämmad källare, komma till en trafikolycka med flera skadade eller släcka en bostadsbrand liknar det ingenting jag gjort tidigare. Att min lilla insats gör någon annan människa gott är en svårslagen känsla.

Som lyckligast är jag när jag lyssnar på bra musik och skapar 3D på datorn. Jag jobbade i Halmstad innan som multimedia-lärare och det var där mitt intresse för 3D modellering började. Men det var innan Björklund besluta att stänga ner mediaprogrammet. Att gå från lärare till hamnmästare och brandman kan upplevas som ett stort steg, men jag har gjort ett ännu större.

På 90-talet arbetade jag på en teater i Stockholm som ljustekniker. Jag arbetade bland annat med The Phantom of the Opera och det var där jag träffade min fru som var dansös där. Hon arbetar numera med att undervisa dans, men jag själv gillar verkligen inte dans. Jag dansade på vårt bröllop men mer än så har det knappt blivit.