När man lägger ifrån sig sin mobil ett tag så börjar man se varandra och andra saker – Ulla, Örkelljunga

Jag kom till Skåne för snart trettio år sedan. Jag är född och uppvuxen i Stockholm och skulle bara hälsa på min bror som då bodde i Helsingborg i en vecka men sedan blev jag kvar. Jag har alltid drömt om att ha en hästgård på landet. 1999 uppfyllde jag min dröm och köpte en hästgård här i Örkelljunga. Jag hade jobbat rätt mycket och tänkte att jag liksom skulle dra ner på tempot och ”lukta på blommorna”. Istället startade jag ett hästpensionat, totalrenoverade gården och jobbade dygnet runt. Idag bor jag på gård nummer två och har två egna hästar.

Mitt första intryck av Ingeborrarp var när jag var här och själv deltog som utställare på en julmarknad för snart nio år sedan där jag sålde saft, sylt, gammeldags svagdricka mm. Det var så kul och jag blev helt fascinerad av stället här. Det ledde till att jag fortsatte min verksamhet här på Ingeborrarp under ett par år. Efter några års uppehåll så kom jag tillbaka hit 2013 och nu arbetar jag här som verksamhetsansvarig. Platsen är magisk – det är som all stress bara rinner av och vi håller på att utforska området för att hitta bra och attraktiva verksamheter. Det finns otroligt mycket potential här på Ingeborrarp.

Det händer redan mycket här!  Den 4 juli ska vi tex ha ett musikarrangemang här med tema på svenska schlagers. Det kommer verkligen bli mysigt. Sedan har vi hittat en lägerplats där vi tänker att man kan ha utekonferenser. Här har vi redan ett samarbete med Naturklivet och Patricia Brobeck som känns mycket spännande. Vi har även fått djur hit till Ingeborrarp. Idag har vi får och hästar, men drömmen hade varit att få fler klappvänliga djur, kanske kaniner och getter. Det är fantastiskt här och det finns jättemycket att jobba med. Min vision är att verksamheten här ska blomstra och att folk upptäcker denna magiska plats. Jag tycker det är viktigt att bevara det som finns här och det som är unikt med Ingeborrarp.

Det hade varit roligt om fler familjer och ungdomar kom hit och upptäckte naturens resurser och kanske till och med skulle känna ro att lägga ifrån sig sina mobiler och ipad:s ett tag.  Vi har skojat lite om att man borde ha ett skåp, där man får lämna in sina mobiltelefoner och dylikt när man kommer och få tillbaka dem först när man ska åka här ifrån så att man riktigt kan njuta av naturen utan några störande element. Jag tror verkligen att det finns ett behov av det. När man lägger ifrån sig sin mobil ett tag så börjar man se varandra och andra saker. Idag stänger vi liksom ute oss från omgivningen och lever via en skärm. Jag är själv drabbad. Jag har alltid varit en sådan person som snackar med andra människor på bussen och så men jag känner att det liksom inte är lika självklart längre. Man borde istället använda naturen som en resurs och gå tillbaka till spring, hopp och lek.