Gå till innehåll Gå till huvudmeny

Vad letar du efter?

På teatern har alla samma mål: vi ska skapa en pjäs tillsammans – Lena, Strövelstorp

1988 köpte jag och min man det fulaste huset i Strövelstorp … Men vi har gjort en hel del sedan dess! Nu senast byggde vi till ett trädäck och så håller vi på med ett utekök – vi har alltid något projekt. Vi lägger mycket tid på trädgården, den är inte stor men vi anlägger rabatter och odlar i växthuset. Bland annat tomater, gurka, paprika och fikon. Vi är rätt självförsörjande under sommarhalvåret, barnen brukar också komma förbi och hämta. Det roliga med trädgårdsarbetet är jag får skapa nytt och förändra, och ta vara på det som finns förstås. Det är inte kul att gå i samma trädgård år efter år; jag vill ha förändring!

När jag var 29 stod jag inför beslutet att bli dagmamma eller att plugga vidare. Jag valde utbilda mig, fastän jag var ensamstående med två barn och inte hade gått i skola på många år. Det förändrade mitt liv. Jag mötte min nuvarande man på socionomutbildningen och sedan examen har jag inte varit arbetslös en dag i mitt liv, det är ett yrke där det finns hur mycket arbete som helst. Det kan vara ett påfrestande jobb, men det underlättar att både jag och min man är socionomer – vi vet båda vad arbetet kan innebära.

Jag har varit engagerad i ideell teater sedan -94 då jag var med och startade en vuxengrupp i Ängelholm. Utifrån det växte en dröm om att starta barnteater så det gjorde vi, fyra år senare. Jag har hållit på med barnteater sedan dess. Det är fantastiskt givande att jobba med barn. Under alla åren har det varit väldigt god stämning i grupperna. De blir så sammansvetsade, oavsett bakgrund och oavsett vilka de är utanför teatern. Vissa av dessa ungdomar skulle inte ens titta åt varandra om de mötts i andra sammanhang, men på teatern har alla samma mål: vi ska skapa en pjäs tillsammans som vi ska visa upp för andra. Jag är ansvarig för att skapa kläder till teaterensemblen, och det lägger jag mycket tid på. Jag är inte utbildad i varken teater eller sömnad, jag har bara tränat i många år. Nästa projekt är att sätta upp en föreställning med en vuxengrupp i Ängelholm. Båda mina döttrar ska vara med och hjälpa till!

Nyligen gick jag i pension, och då hade jag ändå jobbat fem år extra. Det är en märklig känsla att vara pensionerad. Jag skulle egentligen kunna jobba lika mycket som jag gjorde innan, men nu kan jag i stället lägga vardagarna på att göra det jag brukade göra på kvällar och helger. Det är möjligt att jag börjar jobba lite igen, jag känner mig inte som någon gamling! Sedan pensionen har jag börjat på seniordans. Jag har dansat bugg och foxtrot förr, men detta är något annat. Vi är tolv glada kvinnor i pensionsålder som dansar och tycker att det är kul – det är en aktivitet man blir glad av! Det finns också projekt här hemma som jag kan ta tag i. Till exempel vill jag öppna ett slags loppisbutik här hemma i huset. Jag har lovat mig själv att aldrig bli en sådan som bara sitter framför tv:n hela dagen.