Sen är vi ju naturligtvis helt och hållet 100 % hållbara om 100 år – Joakim, Helsingborg

Helsingborg om 100 år? För det första så är vi ju verkligen en del av Greater Copenhagen då.

Det negativa med det kan möjligtvis vara att jag tror att vi är en väldigt exklusiv förort till Köpenhamn. Jag tror att prisbilden och levnadskostnaden kommer nog att ha stuckit iväg rätt så rejält i Helsingborg. Tittar man ut med kustremsan och tar den här Circle City Line och pratar om Greater Copenhagen och sådär så kommer vi ju nog att ha förutsättningarna, for better for worse, att bli ännu mer upscale än vad vi är idag. Har du råd så bor du i Helsingborg, litegrann så.

Och jag tror att om 100 år har vi slutat prata svenska till exempel. Jag hoppas vi pratar engelska då. Vi hade haft jättemycket att vinna på att bli en av de få länderna som har det som förstaspråk, när hela resten av världen har det som andraspråk. Då hade vi också fått bandbredd över till att bli duktiga på spanska och kinesiska språk. Svenskan är bara en belastning. Det är en kontroversiell åsikt men vi är ett par stycken som driver den ganska hårt. Jag jobbar lite för att vi ska försöka se till att det bedrivs mer undervisning på engelska här, det finns inga hinder i läroplanen för det. Jag är helt övertygad om att vi hade gjort våra elever en tjänst. De är ju i högre utsträckning redan engelskspråkiga, så fundamentet finns där. Med små insatser skulle vi kunna göra dom till riktigt duktiga engelsktalande. Det är väl mer jobbigt för min generation och kanske för generationen efter, när allt mer glider över till ett språk som inte är vårt förstaspråk. Men det får vi väl tugga i oss för the greater good, vi pratar ju 100 år.

Sen är vi ju naturligtvis helt och hållet 100 % hållbara om 100 år. Finns inget tvivel på att vi har löst utmaningarna med koldioxidbelastningen och alla dom här problemen vi har idag. Utan att vi för den sakens skull har sparat eller snålat oss ur den här situationen. Vi har hittat ett sätt att återanvända koldioxiden, vilket gör att det som är ett problem idag, det är en möjlighet imorgon. Men säg att om 15 år till exempel, då är det ju ingen som kommer på tanken att äga en egen bil. Då har vi självkörande bilar och bilpoolar.

En sak som jag brukar försöka slå ett slag för, det är ju att man idag pratar väldigt mycket om det egna ansvaret ur ett miljöperspektiv. Vi ska ta ansvar för koldioxidutsläpp och vi ska ta ansvar för våra sopor. Vi borde ju bara säga att man ska ta ansvar, punkt. Du ska ta personligt ansvar punkt. Om det sen handlar om nätmobbing eller det handlar om personlig integritet, korkade lagstiftningar, EU-migranter eller vad det nu handlar om. Så tycker jag ofta att, det kanske hänger ihop med den allmänna kränktheten, vi har ofta en förmåga idag att peka finger på någon annan och säga ”det där måste du lösa”. Alldeles för sällan reflekterar vi över vad som är vårt eget ansvar i det, vad kan jag göra själv? Jag tycker att det blir tydligt ,för en gång i tiden så hade vi ju relativt begränsat utrymme för att göra någonting åt saker och ting. Vi kunde rösta vart fjärde år, vi kunde engagera oss i någon frivilligorganisation som en del av civilsamhället och stå på barrikaderna.

Vi har ju ett annat sätt att påverka idag och med det så kommer ett ansvar. Vi måste förstå att vi har en roll att spela i det här. Inte bara släcka ljuset på Earth Hour. Inte bara ta bussen och inte bara ta ansvar för min egen hälsa och de här enkla grejerna. Utan också att ta ansvar för den här fantastiska möjligheten som vi har idag, för att skapa en bättre värld. Och inte hela tiden söka de enkla lösningarna i form av att peka på att någon annan ska göra någonting. Jag försöker hitta alla tillfällen att föra fram den här idén om att ’sätt dig ner en stund och reflektera över vad du kan göra idag’. För alla kan ju göra något. Det är ju som den här klassikern, ingen kan göra allt men alla kan göra något. Och det har fan i mig aldrig varit så sant som det är idag. Vi är inte maktlösa mähän längre.