Team Salsan, jag och Sally – Tina, Helsingborg

Vikten av lager på lager har fått en ny mening för mig. Men det är kul att ha ett intresse man kan nörda in sig så totalt i.

Det är en liten udda hobby och många reagerar när de frågar vad jag gjorde i helgen och jag svarar:

– ”Jag låg i ett nedgrävt betongrör i -10° och väntade på att bli hittad av en hund.”

– ”Ligger du där ute i -10°?!”

– ”Ja, man får klä på sig!”

Jag och Sally blev nyligen godkända som räddningshundsekipage. Det betyder att vi nu är certifierade på nationell nivå, men målet är att framöver även bli godkända på internationell nivå. Det skulle innebära att om det blir en stor katastrof utomlands och de begär internationell hjälp, då kan vi ingå i det SWIFT-team (Swedish International Fast Response Team) som Sverige skickar. Där ingår också bland annat räddnings- och sjukvårdspersonal. Vår roll i en sådan insats blir att kunna markera var det finns instängda människor så att räddningspersonal snabbt kan komma till undsättning.

-Hur kom du in på det här?

Jag är uppväxt med en schäfer och min pappa höll på med räddning. Men de blev aldrig färdiga, för hon letade bara upp folk hon kände. Så det gick jättebra på träning men när det kom till prov så gick det inte. Det här har väl alltid funnits i bakhuvet och när jag skaffade hund visste jag att jag ville göra något med henne, men inte att det skulle vara inom just räddning. Sen halkade vi in på en miljökurs där hundarna testades med olika inträdesprov och på den vägen är det. När jag väl halkade in hamnade jag i det tänket att jag bara vill se om vi klarar nästa steg också. Sen är det kört.

En av de bästa sakerna som finns med att ha hund är att få komma ut på morgonen.  Det känns som att man tar vara på sin tid så mycket mer jämför mot att man går upp, går till jobbet och sen hem igen. Innan Sally kom hade jag inte heller bil och då kände jag mig väldigt begränsad till Helsingborg. Jag kommer från Småland där det är fullt med skog och jag saknade det väldigt mycket. Den närmsta skog jag hade där var Pålsjö skog, vilket jag tycker knappt kan kallas skog. Men så öppnades helt plötsligt resten av Familjen Helsingborg upp och det finns så många fantastiska naturområden här. Åker man till exempel upp mot Örkelljunga finns det fantastiska skogssjöar där vi var och simmade ofta förra sommaren.